Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, prat!” afbröt bruksherrn. ”Och jag hade annat att
tänka på. Dessutom såg väl baronen ringen ?”
”Med er tillåtelse,” svarade baronen, ”Julie har aldrig
burit någon sådan ring, sedan jag kom hit.”
”Nå, det var än besynnerligare! Du tog ju den nu först
af fingret, Julie?”
”Bästa pappa, jag satte den på mig, då jag gick ned.
Annars har jag på lång tid ej burit den.”
"Hm, hm,n sade gamle herrn, ”verlden är upp- och
nedvänd! Och ni, herr ryttmästare, hvarföre friade ni icke till
flickan, förrän ni fick höra att hon var förlöfvad?”
”Ack, jag hade ärnat göra det under resan, men detta
förekom doktorn; och som jag icke kunde lefva utan Julie, så
beslöt jag likväl att våga ett försök, ehuru doktorn meddelat
mig sin förbindelse.”
”Nå nå, min baron, det hade väl icke haft någon fara
för lifvet heller. Men emedan ni nu trasslat ihop saken, så
får ni väl lefva tillammans, och det lär väl bli min omsorg
att skaffa er det ni skall lefva utaf.”
Detta ljöd såsom en himmelsk musik i baronens öron.
Han drog sin bleka sköna brud med sig fram till fadern. Och
denne frågade: ”Nå, Julie, står du ännu fast vid ditt yttrande
att du vid ett nytt val skulle föredraga baronen framför alla
andra ?”
Det var för den arma Julie liksom hon skulle uttala sin
egen dödsdom. Hennes hufvud svindlade, och hon såg på
fadern utan att svara.
”Nå, mitt barn, tala ut ditt hjertas känsla, men lek icke
med ditt och denne mans tillkommande väl! Jag tvår mina
händer. Säg, utan hyckleri, om du älskar honom mer än
någon annan på jorden?”
”Ja,” svarade Julie, ty hennes blick träffade det spända
oroliga uttrycket i Waldemars drag, ”jag gör det!” Och utan
motsträfvighet tålde hon baronens häftiga glädjeyttringar,
hvilken, förtjust att kunna göra det i sin medtäflares närvaro,
omfamnade ömsom henne och sin tillkommande svärfar.
”Gud välsigne dig, min Julie!” sade bruksherrn och
tryckte en faderlig kyss på hennes kalla panna. Hon afiägsnade
sig, ty hon behöfde i sanning hvila. Snart var nyheten
bekant i hela huset och baronens glädtighet meddelad åt de öfriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
