Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon och ryckte från sitt bröst ett präktigt diamantkors,
hvilket hon på bröllopsdagen erhållit af sin far, ”klappar ett tomt,
på verklig fröjd så fattigt hjerta. O, Waldemar,” suckade
hon sakta, ”du föraktade det, och sedan är allt förbi. . . Fort
— jag måste hafva förströelser, ja förströelser, för att undfly
mitt eget sällskap.”
Härefter kysste hon sitt barn, svepte kappan omkring sig
och for till fru von T—s hus. Som hon vid framkomsten
befann sig i ett upprördt och Öfverretadt tillstånd, ville hon ej
genast begifva sig till salongen, utan begärde att blifva införd
i värdinnans enskilta rum, der hon ville hvila sig en stund.
En betjent uppryckte dörren till lilla förmaket. Dä
friherrinnan inträdde, utvisade allt att det måtte ha varit här
som den omnämda öfverraskningen med taflorna gått för sig.
Ingen menniska syntes til 1, alla herrligheterna voro öfvergifna
och tonerna från danssalen gåfvo tillkänna att gästerna ombytt
nöje. Hon öppnade dörren till ett innanföre befintligt mindre
rum — men den lefvande tafla, som här mötte hennes blick,
var föga egnad att gifva lugn åt det förut upprörda tillståndet.
På en soffa midtemot dörren satt fru von T— i den
smakfulla baldrägten, och framför henne ryttmästaren med det
ena knäet böj dt mot golf vet, i hvilken ställning han mottog
något, som hon räckte honom, och derunder eldigt tryckte
hennes hand till sina läppar. Huruvida detta uppträde kunnat
bibehålla eller förändra sig, är outredt, ty vid det buller,
Julie förorsakade, reste sig ryttmästaren hastigt, och med
detsamma blef fru von T— varse friherrinnan. Men denna dam
var icke af det slaget, som lät oförutsedda omständigheter
bringa sig ur fattning: i den mest förtviflade ställning förblef
hon alltid en dam af verld. Hon steg hastigt upp, gick med
mycket behag emot sin gäst, helsade vänligt och sade helt
okon8tladt: ”Så lagom ni kom, min söta friherrinna! Se
huru jag smyckat er man” — hon pekade på en
blomsterbukett, hvilken ryttmästaren höll i handen — ”med en billig gärd
af min tacksamhet för hans sinnrika uppfinning med taflorna,
och jag måste tillstå att jag funnit få män, som efter inträdet
i äkta ståndet ännu visat denna böjelse för ridderlig artighet,
som är en mans prydnad.v
Härunder hade ryttmästaren återvunnit nog fattning för
att liksom fru von T— behandla saken som tillfälligt skämt.
^Just det,” sade han, ”förhöjer triumfen, att min Julie är vitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
