Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gud och Herr Baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och liksom för att bestyrka detta smälde han
ett par slag med fingrarna på locket till snusdosan.
»Och för öfrigt», fortfor han, »om än din ånger
vore ärligt menad och din tro icke skrymteri, kan
jag i alla händelser icke släppa dig fram till
nattvardsbordet. — Vi ha ju läst tillsammans i den heliga
skrift om förargelse och »förargelse måste ju komma»,
om jag i det der tillståndet sände dig att blifva
delaktig af Herrans lekamen och blod. Hvad skulle
folket säga — och Gud ...?»
Han lyfte snusdosan mot taket.
»Du säger, att du ångrar dig, — nå väl, jag vill
sätta din ånger på prof!»
Han lade sin hand på hennes panna, böjde
hennes hufvud tillbaka och såg henne in i ögonen.
»Säg mig namnet på den som förfört dig!»
Utan att betänka sig svarade hon:
»Nej!»
Komministern släppte henne en smula häpen.
»Du vill inte! och hvarför?»
»Derför att jag älskar honom.»
Ja, hon älskade honom, fastän han svikit henne
och dragit skam öfver hennes hufvud; hon älskade
honom som förr, stormande och lidelsefullt, trots prest
och allt, och hon mindes ännu så väl, der hon stod
inne i komministerns qvafva och rökiga kammare,
hvad han sagt henne, när han kysste henne för sista
gången der nere på ängen mellan de doftande
hövol-marne i den ljusa sommarnatten; — »du får inte
nämna mitt namn för någon!... lofva mig det!» hade
han sagt. Och skulle också komministern göra henne
olycklig för evig tid, skulle hon brinna i det helvete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
