Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörka stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugg öfver pannan, ringlade sig i små krokar vid
tinningarna och satt högt uppfästadt i ett par tjocka
flätor i nacken. Skuldrorna voro fasta och mjukt
rundade, halsen löpte i en förtrollande linie ned åt
bröstet, hvars nästan jungfruliga former det mjuka,
plastiska yllet återgaf. Händerna, som stödde
hufvu-det, voro fina och fylliga, fingrarne något kortvuxna.
»Hvad jag längtar efter det gamla! .. . det är så
tomt, så tomt det här!» utbrast hon slutligen liksom
gripen af en hej dlös förtviflan och borrade in
fingrarne i det ramsvarta, silkeslena håret, medan tårarne
långsamt sökte sig väg ut för hennes kinder.
»Och hvad jag blifvit gammal sedan ... på några
år, ja, på några månader.»
Hon strök håret ur pannan och räknade rynkorna.
De voro tre, tre små fina, men djupt ingrodda linier,
och när hon höjde ögonbrynen blefvo de ännu
djupare.
»Ar då detta att ha lyckats?»
Nej, det var icke detta hon hade drösat sig, ett
lif utan storm och lidelse, utan minsta afbrott en
gång. Den ena aftonen var den andra lik, ibland
litet mera applåder, ibland litet mindre; det var
alltsammans. Men lyftningen, sjelfva
konstnärsentusias-men — den hade gått sin väg så småningom, och
hon, som afskytt salongslifvet, deltagit endast
motvilligt deri, hon darrade nu för att bli utesluten vid
grosshandlar X:s supé, eller bortglömd när fru Z. gaf
sina middagar. Och hvad hon blifvit feg sedan!
Hon hade, medan hon ännu var vid en af
sekundteatrarna, föraktat sqvallret och skrattat åt förtalet.
Man hade sagt henne, att hon hade en älskare. »Hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
