- Project Runeberg -  Fragment. Studier och dikter /
21

(1883) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörka stunder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken?» hade hon frågat. Man nämde hans namn, och
hon svarade med ett skälmskt leende: »det var då
väl, att det var en ung och vacker karl; man kan
åtminstone inte beskylla mig för att ha dålig smak.»
Det var då det, men nu . . . Kanske hon inte för några
qvällar sedan nere i sin klädloge hade på det ifrigaste
förnekat, att hon pratat bort tjugu minuter med en
viss doktor inne i en fönstersmyg på balen hos gamla
kammarrådinnan. Det hade hon nu visserligen gjort,
men doktorn — för resten en mycket treflig karl —
hade ett par fruntimmershistorier om sig, och då
naturligtvis, får man lof, etc.–-Ja, så resonnerade

man vid teatern. Hon hade opponerat sig i början,
men så tog en af de äldre qvinliga sujetterna henne
i sträng upptuktelse, kallade henne »min lilla fröken
Oförstånd» — med stark betoning på lilla — och
drillade det så slutligen derhän, att hon, som aldrig
vetat, hvad onatur och förkonstling velat säga, blef
en den mest pryda unga dam, man kan tänka sig.
Och pryderiet aflade af sig skenhelighet. Hon lade
sig till med bänknyckel och gick till kyrkan hvarje
söndag, klädd i allvarsamma färger, och med en
för-gyld psalmbok tittande fram ur muffen om vintrarna.
Och hon, som inte kunnat tåla prester!

Nu då hon tänkte på allt detta grät hon af harm
öfver sin egen feghet att ge vika, och när hon så
stälde framför sig det mål, till hvilket hon sträfvat,
blygdes hon öfver sig sjelf. Hvart hade hennes stora,
fria konst tagit vägen? Den hade dragits ned i
smutsen, nitats fast vid jorden, och hon sjelf hade blifvit
endast en marionett, som visserligen kunde röra
armar och ben, kunde tala och svara, men som sak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fdfragment/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free