Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solstrålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligen yacker blombukett, som han höll långt
ifrån sig af fruktan för att skrynkla ner det
genombrutna papperet kring buketten eller komma det so tiga
förklädet att vidröra de fina, doftande blommorna.
»God dag madam Holm!» Han nickade åt den
gamla och gick fram till kistan, men tyst och lätt,
som var han rädd för att väcka den, hvilken hvilade
i den.
»Hon är allt sig lik,» sade han och såg på
madamen för att få sin åsigt bekräftad.
»Den der buketten har allt kostat honom sina
modiga 75 öre, svarade denna och böjde sig fram för
att uppfånga doftet af * blommorna.»
»Det är min sak, det,» sade smeden och lade
buketten bredvid den döda. »Der skall du ha, liten»,
till-lade han i en mild, smekande ton, »der ska’ du ha,
liten! ... du beliöfver inte skämmas för den, när du
vaknar en gång, — nej, det behöfver du
sannerligen inte!»
‘ Och så böjde han sig ner öfver liket och kysste
de små hvita händerna, medan han hade sina egna
på ryggen.
»Och nu adjö med dig, liten! . . . adjö, solstråle! . ..
det blir mörkt nu!»
Han strök sig ett tag öfver ögonen med afvigsidan
af handen, såg ännu en gång på den döda och så — bort.
»Hvem var han?» frågade jag.
»Det var hofslagar-Göran, det!»
»Han tycktes ha varit mycket fästad vid flickan.»
»Han hade också skäl till det. — Ni skulle sett
honom för ett par år se’n, herre! En drinkare och
spelare var han,. och polisen i Adolf Fredrik hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
