Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solstrålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett godt öga till honom. Och nu — nykter som den
spik han smider och den ordentligaste arbetaren på
verkstaden! Och allt detta har han henne att tacka
för; hon förstod att vända ut och in på honom, som
på en gammal vante. Kom han hem och hade fått
sig ett par glas för mycket t. ex., så bara såg hon
på honom, men, ser ni, den blicken gick genom märg
och ben på folk: det var som hade man rifvit ett
hål i det blå deruppe och sett himlen titta ut.
Dessutom fick han inte läsa innantill för Betty om han . . .»
Hon tystnade och såg mot porten.
En vagn hade stannat utanför på gatan.
Det var ingen simpel åkardroska. Det var en
täckvagn, en elegant, förgyld och lackerad täckvagn,
och namnchiffret lyste i rödt och guld på vagnsdörren.
Denna öppnades och ur steg ett högrest, smärt
fruntimmer, klädd i svart med ett tjockt ñor för
ansig-tet. 1 de små handskbeklädda händerna höll hon en
grön krans, i hvilken här och der en snöhvit Calla
var instucken.
Hon tog vägen in åt gården, men för hvarje steg
såg hon sig oroligt och tvekande omkring, som
fruktade hon, att någon blick ur den förnäma verlden
skulle kunna följa henne.
Men ni hade kunnat vara lugn, min nådiga, ty
här växte endast nässlor och tistel, och bakom de
dystra múrame förirrade sig aldrig någon
drifhus-planta.
Då hon fick se den på stolarna stälda likkistan,
genomilades hon af en darrning, och jag såg hur
kransen skälfde i hennes hand..
I nästa nu frasade hennes sidenklädning förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
