Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Olle Vinters julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyttade till Råtthålet för att känna sig riktigt
söndersliten af verldssrnärta. Hur det var började han
trifvas der uppe under takåsen, och så slog han sig
ned der för alltid samt började göra sig en födkrok
af de kunskaper, han en gång inhemtat i skolan och
vid universitetet. Det dumma var, att han inte hade
gjort det förr.
»Sanna mina ord», brukade Bomanskan säga, då
talet föll på Kalles informator, »sanna mina ord, den
karlen hade kunnat vara både kyrkoherde och
poliskommissarie, om han bara velat!» — Men Olle Vinter
måtte inte ha velat. Han föredrog sitt »kryp in» på
vinden och sitt urkokta buljongskött »nere på hörnet»
framför någonting annat. Hvad skulle det tjena till
att bråka och krumbugta för att komma sig upp i
verlden? — han hade nu en gång kommit ner, och
det var bäst att ta saken lugnt och finna sig i sitt
öde: det kunde ändå inte ändras. Och dock — hur
mycket hade icke kunnat vara annorlunda!
Var det kanske på detta Olle Vinter tänkte, der
han satt uppe i sin vindskupa och rökte pipa? —
hvem vet!
Han hade nyss kommit hem. Han hade varit
ute och flanerat på gatorna för att se på folklifvet
och de upplysta bodfönsterna. Det var nämligen
julafton i qväll, och Olle ville också veta af, att det
var jul, och derför hade han gått ut för att se alla
glada och — känna sig sjelf så mycket mera ensam och
öfvergifven. Det var väl, att han hade konjaken och
karduscn med »Gefle Vapen», som Mat-S tina,
skickat honom som julgåfva att trösta sig med. Också
hade han på hemvägen qvistat in på »syltan» för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
