Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Olle Vinters julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacka för vänligheten att komma ihog honom, men
han måste vända om i dörren, ty då han fick se den
lilla julgranen med de tända ljusen på disken, så
kom det öfver honom så många barndomsminnen, att
han måste ut på gatan igen för att inte visa karlarne
der inne, att han hade tårar i ögonen. Men ute på
gatan, der snön föll tyst och lätt, nästan smekande
öfver hans gamla hatt och nötta bonjour, der hade
han drömt sig tillbaka många år i tiden och sett sig
som en liten pys vid dukadt bord och med
ouppbrutna julklappar framför sig och midt emot sig på
andra sidan bordet ett par bjertegoda, strålande ögon
— hans mors — som lyste julfrid öfver honom. —
Det var en vacker dröm!
Och nu...
Nu satt han som en enstöring uppe i sin
vindskammare med pipan i mun och såg på
konjaksbuteljen.
Men till sist steg han upp och började gå fram
och tillbaka på golfvet. Man kunde ha tagit honom
för ett lokomotiv, ty så suckade han och blåste ut
väldiga rökhvirflar genom båda ventilerna: — näsa
och mun. Så tvärstannade han och förde handen
öfver pannan.
»Om jag hade någon att gå till i qväll», sade
han sakta, men det låg en outsäglig längtan i
tonfallet. »Det ser så otrefligt ut här i afton — kallt
och tomt! — om jag bara hade någon att sluta mig
till! Jag skulle så gerna vilja se barn omkring
mig och få smeka1 dem.»
Olles vindskammare såg just inte heller
inbjudande ut för att vara på julaftonen. Inga gardiner,
Fragment. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
