- Project Runeberg -  Fragment. Studier och dikter /
103

(1883) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID KRUCIFIXET.

103

hon om lördagarne på torget afyttrade sina päron och
aprikoser, hvilka nästan smälte i mun liksom socker.

Nå väl, en vacker dag eller rättare sagd t afton,
ty dimman hade nyss fallit öfver Augedalen, och
solen dröjde endast qvar på det förgylda korset på
St. Pierre, öfverraskades jag af att se Mari etta, när
hon på väg från Touques hunnit fram till le calvaire *),
hålla in mulåsnan och stirra på mig med ett visst
förskrämdt, men på samma gång förebrående uttryck.
Jag låg också raklång på stenplattan och rökte. Boken

— Ludovic Halé vys »Un mariage d’amour» — hade
jag kastat ifrån mig i gräset för att se solen gå ned
bakom Mont Canisy. Men från detta skådespel
lockades jag återigen af de stora svarta ögonen, som
stirrade på mig ner ifrån landsvägen. Det var nämligen
första gången Marietta bevärdigat mig med någon
uppmärksamhet; jag tror hon icke ens sett mig under
de föregående gånger, hon färdats förbi le calvaire.
Hon såg nämligen alltid rätt framför sig, till hälften,
som det tycktes, försänkt i tankar, till hälften i
drömmar, och när hon kommit midt framför korset, fäste
hon blicken med ett uttryck af oändlig hängifvenhet
på krucifixet och gjorde på samma gång korstecknet
med sin lilla bruna hand, dervid helt lätt med
finger-spetsarne vidrörande panna, axlar och bröst. Ja, man
hade rätt! — hon var verkligen mycket from, och
det var icke underligt alls, att presten i Bonneville
hade ett godt öga till henne.

Men Marietta skulle göra mig ännu mer förvånad.
Hon steg nämligen plötsligt, liksom hade hon fattat

*) Den höjd, på hvilken i katolska land ett kors är rest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fdfragment/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free