Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt beslut, ur sadeln, ledde mulåsnan till dikeskanten,
der det fans godt bete, och i nästa ögonblick stod
hon sjelf framför mig.
Jag reste mig ögonblickligen ur min liggande
ställning, tog cigarretten ur mun och frågade:
»Hvad vill ni, mitt barn?»
Hon såg på mig med en lugn och klar blick,
strök tillbaka det glänsande svarta håret, som fallit
ned vid tinningarna, och svarade:
»Jag ville varna dig.»
»Varna mig!... hur så?»
»Du har väckt helgonens vrede — det kommer
att hända dig en olycka, om du trotsar dem.»
»Men på hvad sätt har jag då...»
»På hvad sätt?... du har vanhelgat detta åt
madonnan vigda ställe, och man gör det inte ostraffadt.
Jag vet, att du inte har samma tro, som jag, men
just derför bör du ännu mera frukta att stöta dig med
helgonen.»
Jag kunde icke underlåta att dra på mun. Hennes
uttryckssätt voro så naiva, och hon talade med en
sådan respekt om helgonen. Jag kom att tänka på
St. Pierre och St. Thomas, der de stodo i sina hörn
nere i kyrkan med karmosinröda kinder, stela blickar
och förgylda träpinnar i händerna. Och bredvid dem
hängde inom glas och ram skrifna tacksamhetsadresser
från lille Jean Marie, som blifvit botad för tandvärk,
från tant Nicoline, som genom St. Pierres välvilja
sluppit undan gikten, och från förpaktaren Daubijon,
för det 1’Etoile lyckligen nedkommit med en svart
och hvit kalf. Jag kom att tänka på alt det der,
när hon varnade mig för att stöta mig med helgonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
