Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
Det var vid kyndelsmessan år 1643, som den unge
Oxenstierna lemnade akademien efter att, såsom rikskanslären
uttryckte sig, slutat en »cursum philosophiae» och lagt »vitae
civilis non contemnenda principia» Under våren och
sommaren detta år vistades han i Stockholm för att vänja sig vid
»hoflefvernet», och Axel Oxenstierna fann med glädje, att
sonen såg och hörde på allt med uppmärksamhet samt sökte
draga nytta af sitt vistande i hufvudstaden. Uti
regerings-ärenden undervisades han af rikskanslären och erhöll den 23
febr. tillåtelse att auskultera i rådet. Den 27 febr. gjorde
han därstädes sitt inträde, och riksdrotset Per Brahe höll
till honom ett uppmuntrande och förmanande tal.1
Yid denna tid förbereddes det danska kriget. H var ken
Erik Oxenstiernas egen håg eller hans faders planer drogo
honom likväl till fältlifvet. Hans hälsotillstånd, hans anlag
och hans uppfostran förde honom helt naturligt in på den
civila tjenstemannabanan. Han skulle dock nu först enligt
tidens sed företaga resor i främmande land. Kurckarne och
Hornarne, hans vänner från Upsala, hade redan lemnat
Sverige och skrefvo hem bref, i hvilka de uttryckte sin
längtan efter honom och oro, att han skulle dröja alltför
länge i Stockholm.
Axel Oxenstierna hade, då det var fråga om, att hans
äldste son skulle företaga en utländsk resa, ej velat erkänna
dessa långa resors nödvändighet. Han hade själf, skrifver
han då till brodern Gabriel, ej funnit sig hafva haft någon
nytta af sina ungdoms »vandringar», och han tyckte, att sonen
kunde se land och städer under sin konungs flygande fanor
eller vid deltagandet i någon beskickning. »Landloppet
irn-proberar jag fuller intet på andra,» skrifver han, »utan
ad-mirerar det mer än som berömmer det, men på mina barn och
dem som mig till råds fråga, behagar det mig intet».
Under de fjorton år som förflutit, sedan dessa ord skrefvos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
