Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - Första julen i eget hem i Kina - Lilla Vårbarns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhärdelsen mot synernas vämjelighet ligger ock en
fara fördold, ty ligger det icke en frestelse däri att bli
hård själv, känslolös för nöden, synden, fasan, som
nu härskar i världen?
Det fordras kamp för att våga fira Fridsfurstens
högtid i denna värld av jämmer. Ena dagen bringar
glädjeämnen, den andra bara mörker, besvikelse och
fasa över det ondas makt över människosinnen. Funnes
det ej en fast punkt att vila ut vid, vore det ej gott att
stå här. Lätt är det i varje fall icke, ofta synes vägen
både tung och trång och krafterna alltför svaga. För
människor är sannerligen detta verk icke möjligt. Dock
våga vi hoppas — quand méme — ty för Gud är allting
möjligt.
Lilla Vårbarns historia.
På Yangtsefloden, januari 1919.
Lilla Vårbarn har gått ifrån oss. För några dagar
sedan bars hon bort genom vår port i en liten rödmålad
kista. Det var ingen, som följde henne på hennes sista
färd, bara två tjänare buro den lilla kistan bort. Och
det var inga blomster på locket, bara en liten bukett
ringblommor, de enda levande blommor, vi kunde finna
åt Vårbarn i den vinter frusna trädgården.
Vi sakna Vårbarn mycket, hon var den vi fäst oss mest
vid av de många växande små telningarna av »vår» stora
familj.
Vårbarn var en liten flicka, inte tre år gammal än.
Hon hade stora, djupa vemodiga ögone Hon såg frisk
och klok ut, den lilla, men det var något säreget
högtidligt, stilla och allvarligt över hela hennes väsen.
Kanske hennes historia delvis förklarade allvaret. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
