- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
123

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åtta förgyllda stolpar af silfver och på hvars tak ligga ej
fler och ej färre än nio förgyllda silfverlejon. Springande
drabanter omgifva den ståtliga kareten, i hvilken sitta
drottningen och Katarina, jämte en mecklenburgisk prinsessa.

Tåget skred endast långsamt framåt. Nattläger togos
vid Sundby, Märsta och Alsicke, så att först på flärde
dagen kom konungen med sitt stora följe till Upsala. Redan
på Kungsängen utanför staden mottogs han af presterskapet
samt af borgare och bönder. När han kom fram till
Dombron, fann han studenterna uppställda, musicerande på
åtskilliga instrument, och vid slottet mötte honom adeln.

Några veckor förgingo, innan allt var redo till
kröningen, och först den 15 mars tågade den högtidliga
processionen ned från slottet till den gamla domkyrkan, som snart
var fylld af folk. Enkedrottningen, Katarina Stenbock, jämte
de båda prinsessorna, Katarina och Maria Elisabet, hade sina
platser längst framme i koret. Där stodo de hela tiden, under
det att en härold höll ett långt politiskt tal, som förklarade
konung Sigismunds afsättning, under en lång predikan,
under det att såväl konungen som drottningen kröntes med
vidlyftiga ceremonier och under det att slutligen arffurstarne,
till och med den femårige lille Karl Filip, mottogo sina
länsfanor ur den nykrönte konungens händer. Där stodo de
sålunda, stilla och högtidliga, timme efter timme, i den kalla
kyrkan, iförda tunga, obeqväma dräkter. Tidehvarfvet är
inte vekligt, det bär syn för sagen.

Katarina var äfven sin fader följ akt ig, då han red sin
eriksgata. Enligt gammalt svenskt skick for konung Karl
med hela sin familj och ett stort följe sitt rike rundt året
efter kröningen. Endast Finland och de norra delarne, som
han förut besökt, lemnades åsido. Färden gick genom
Södermanland till Östergötland, där hertig Johan i Vadstena
ståtligen undfägnade sin farbror och hans familj. Så togs
vägen genom Småland, Vestergöt-land, Nerike och
Vestman-land. Landskapens adel och allmoge mötte vid gränserna,
klagomål framburos, och missförhållanden afhjälptes. I
februari 1608 hade konungen lemnat hufvudstaden, och i maj
var han åter därstädes.

Det var en nöjsam resa, som ej kunde snart gå ur
Katarinas minne, Qfver allt mottogos de höga resande med fester

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free