Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba Brahe, en »högt bedröfvad enka», vänner från nar
och* fjärran. »Och såsom nu mera intet tjenligare är», så
lyda inbjudningsbrefven, »utan att välbemälte min salige,
käre herres saliga lik med det första måtte komma till sitt
hvilorum, hvarföre hafver jag med mina kära barn aktat
och godt funnit det nu nästkommande den 14 nov. här uti
Stockholms Storkyrka efter en kristlig sedvana att
neder-sätta låta. Ty länder till min N. N.* min flitiga begäran,
att min N. N. ville bevisa min saliga herres saliga lik
den yttersta tjenst och ära och mig samt mina kära barn
den stora vänskapen och benägenheten att med sin lofliga
och berömda närvarelse denna sorgliga jordefärd hjälpa, hedra
och bepryda.»
Gästerna fingo ock för sitt besvär en hederlig undfägnad.
Bara af konfekt köptes det ej mindre än för 1,802 daler,
utom hvad som däraf gjordes hemma och utom den konfekt
för öfver 400 daler, hvarmed de hade trakterats, som före
begrafningen vakat öfver »det saliga liket».
Väggar i likrum och kyrka samt vägen till kyrkan
voro klädda med svart kläde, hvilket inköpts för 24,500
daler; marskens häst, som leddes i processionen, hade nytt
schabrak med guld fransar och nya dyrbara fjäderbuskar, som
kostat öfver 200 daler. Baneren och anträden, som buror3
kring kistan, voro präktigt målade, och själfva kistan var
särdeles kostbar. På den fanns bland annat ända till 1500
lod silfver. I den ståtliga processionen deltogo utom den
talrika släktens vänner och tjenare, hela hofvet och alla i
Stockholm varande notabla personer.
Ebba Brahe var djupt gripen af mannens bortgång, och
det var ej blott för att följa det gängse bruket, som hon
alltid sedan klädde sig i sorgedok och skref sig »en högt
bedröfvad enka». Ännu två år efter mannens bortgång
kunde hon ej förmås deltaga i hofvets fester. »Jag bör»,
skrifver hon, »nu ej längre låta mig finna i fröjdehus,
utan mera i sorg och enslighet förnöta min bedröfvade
lifstid».
Trots sina femtiosex år hade dock grefvinnan ännu
mycken lifskraft, hon var till och med friskare, än hon hade
* Namn och titel på den inbjudne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
