- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
292

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därstädes ett xvandtmakeri», såsom en dylik fabrik den
tiden kallades, och genast efter hennes återkomst från
utlandet 1665, grep hon sig an med fabrikens anläggande.
Ifrån utlandet inforskrefvos allehanda nya maskiner
äfven-som en färgare med gesäller, hvilken fick 1000 daler om
året. Inalles nedlade hon på detta företag 40,000 daler.

»Vandtmakeriet* blef fullständigt, där funnos
valkeqvar-nar, vandtramar, pressar, kypar m. m. Hon hade ej börjat
i stor skala. Första tiden kunde endast 10,000 alnar
årligen tillverkas, men meningen var, att man småningom skulle
öka till 100,000 alnar, och grefvinnan sökte, såsom hon själf
säger i en supplik till konungen, bringa det därhän, »att här
ock en gång i vårt kära fädernesland kunde inrättas ett
vackert och väl ordnadt draperi, hvartill icke litet förlag och
omsorg kräfves, mest sökande den nytta fäderneslandet af
hennes försök och exempel kunde hemta».

Med vandtmakeriet hade hon förenat ett spinneri,
upprättad t efter nytt, utländskt mönster. Vi hafva redan talat
om hennes försök att vid godsen på andra sidan Östersjön
höja spinn- och väfnadsslöjden. Möjligen var det hennes
plan att äfven därifrån erhålla material till vandtmakeriet.
Hon hade tillika en annan plan. Hon begärde af
borgmästare och råd i Stockholm att få på egen bekostnad genom
sina vandtmakare lära qvinnorna på tukthuset spinna, så att
garnet skulle för hennes fabriks räkning kunna användas.
Om denna begäran uppfylldes, är nu ej möjligt afgöra.

I maj 1669 slöt kronan med henne ett kontrakt, att
hon årligen skulle förse de svenska garnisonerna i
Östersjöprovinserna och i de förra danska provinserna med 24,000
alnar kläde. Det första året levererade hon endast 15,000
alnar, men de följande synes hon ordentligt lemnat 24,000
alnar. Hon blef likväl klandrad för att en del af klädet
var i hennes fabrik endast färgadt, ej tillverkadt. Hon hade
nämligen 1668 på 10 år skaffat sig privilegiet att tullfritt
få införa ofärgadt hvitt kläde för att kunna sysselsätta sina
engelska färgare, innan fabriken fått sin fulla utveckling,
och begagnade sig häraf för att kunna fullgöra sina
leveranser. Detta privilegium sågs emellertid med oblida ögon
af kommerskollegium, enär det uppmuntrade till lurendrejeri,
och hon fruktade hvarje år att få det upphäfdt. Man chi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free