Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanerade henne på flere sätt, som hon aldrig hade tänkt
sig möjligt med hennes »sex och värdighet».
Ar 1673 hade hon den oturen, att en hennes skuta,
som skulle till Narva öfverföra de sista 4000 alnarne af årets
kläde, sjönk i Finska viken utanför Ekenäs. Enligt
kontraktet kunde hon inte få ut ett öre, förrän hela leveransen
var fullgjord. Hon behöfde penningarne, och goda råd voro
dyra. Genast skref hon till sin herr broder, rikskanslären,
till respektive kollegier och landshöfdingar. Hon vill
anskaffa dykare och bedyrar, att klädet blir väl till qvantiteten
mindre, men ej till qvaliteten sämre för att en tid hafva legat
på hafsbottnen. Höga vederbörande visade dock ej samma
ferma expedition som grefvinnan. Det dröjde med
resolutionerna och följaktligen också med penningarne, så att hennes
förlust var kännbar. Hon kunde dock vara glad, om de
kommo alls, ty kronan var en ohjälpligt sölig betalare.
Maria Sofia de la Gardie motarbetades också af mäktiga
intressen. Så funderade kronan själf på att i samband med ett
barnhus upprätta eget spinneri och vandtmakeri. Genast
grefvinnan hörde detta förslag, framkom hon med ett nytt.
Kronans och hennes fabriker skulle sammanslås under ett
privilegium. Tillverkningen kunde då gå i större skala, och
det blefve alltid en större »profit», om »vi kunde låta göra
allt här i landet, än att vi det utifrån hafva komma låtit.»
Hennes förslag fick dock falla. Hon bevisade, att det
svenska klädet var bättre och inte dyrare, men af gammal
vana tog man ändå in utländskt. Hon fick ock erlägga 3 %
af inkomsten i skatt till kronan och 2 % till staden. »Eljes
vankar här», skrifver Grammel på 1680-talet, »åtskillige
praktiker af de främmande såväl som andra, hvilka tentera
att draga leveransen till sig. — — Somlige som de Riigiske
presentera sig att förskaffa hela knekteklädningar
färdig-gjorda med skor och skjorta för 4 Rdr specie, så att det
är skam till att säga hvad intriger, som nu framkomma.»
Dessutom uppstodo några andra klädesfabriker. En tysk,
företagsam industriman, Melcher Jung, adlad Leijonancker,
anläggare af vårt första glasbruk, hade i början varit
Maria Sofia de la Gardies medhjälpare och medintressent, men
hade skilt sig från hennes fabrik och anlaggt en egen. Han
blef nu en af hennes ifrigaste vederdelomän. Grefvinnan kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
