Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärer. De hafva ännu i dag en stående plats på
Théåtre Frangais’ spellista, och om de också icke nu
väcka all den hänförelse som i flydda dagar kommo
dem till del, åskådas de dock ännu med den djupa
aktning, som fransmännen alltid visa sina klassiska
författare, en aktning helt och hållet oberoende af smakens
vexlingar och af modeströmningarne för dagen.
Som ett bevis på den veka känslighet, hvilken ut
gjorde ett af grunddragen i Racines lynne, både som
menniska och skald, må här anföras, att han dog af
grämelse öfver att han ådragit sig Ludvig den I4:des
onåd — den konungs, till hvars lysande tidehvarfs ära
och glans han i så hög grad bidragit.
Bland de öfriga franska tragöderna från den
klassiska perioden är den mest framstående Franqois Marie
D’AROUET, världsbekant under namnet VOLTAIRE, född
1694, död 1778, elfva år före den stora revolutionen,
till hvars djupgående omstörtningar han icke minst
bidragit genom sina skrifter på andra områden.
Mindre framstående som tragediförfattare, än som
filosof och smakledare, har han dock riktat den franska
teatern med en serie af arbeten, hvilka länge bevarat
sin plats bland den öfriga klassiska repertoarens alster,
och hvilka gifvit de franska skådespelarne lysande
tillfällen till framställningar, i hvilka deras styrka i versens
framsägning särskildt påkallats af den oratoriska prakt,
hvaraf alla Voltaires sorgespel öfverflöda. Man har hos
dem, och icke utan skäl, anmärkt en viss kyla, en viss
yttre pomp och ståt utan fullt motsvarig värma i det
inre — de äro med ett ord deklamatoriska konststycken,
och kanske just därför hafva de tilltalat och tilltala
ännu i hög grad den för talets välljud så ytterst
känsliga franska publiken.
Voltaires arbeten utgöras af tragedierna Oedipe,
Mérope, Brutits, Tullia, Cesars död, Catilina, Mahomet,
Alzire, Zaire, Tancred, Semiramis och UOrpheline da
la Chine, af hvilka Mérope är den som längst bibehållit
sig på scenen och ännu af och till uppföres på Théåtre
pran^ais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
