Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfällighetsdikter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när till slut han dröjande sig vände,
när bifallet i salen ej tog slut,
nog såg man då att han sig lycklig kände,
om han också såg smått besvärad ut.
Det var hans sätt att taga allting stilla,
och sällan blef hos honom brådska röjd —
lugn var han oftast i sin bästa fröjd —
och lika lugn ännu, när allt gick illa. —
Af all sin själ han älskade naturen
och gärna bort från stadens larm han drog,
när sommarvinden spelade i furén
och vågen sorlande mot stranden slog.
Då lyddes han till skogens melodier,
till barnens lek, den han förstod så väl,
och dagens intryck växte i hans själ,
till rika, stämningsfulla harmonier. —
Men pröfningarna nalkades, och veko
ej bort från konstnärn, trots hans strängaspel,
hans hand blef mattad och hans krafter sveko,
och bruten bar han smärtans arfvedel.
— 176. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
