- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
106

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett kraftigt tag ryckt tillbaka armen på honom, i det
hon ropade:

— Bry dig inte om honom, Magnus! Jag tycker
du borde hålla dej för go’ te’ å byta ol med tockna der!

Och medan mannen såg på henne med förbluffad
min, vände hon sig barskt till Per och Maja, som
voro i hennes eget bröd, och utbrast :

— Laga ni er åf hemåt och stå inte här och glo!

— Ahå! — mumlade Per förargad, men likväl
skäligen försigtigt, medan Maja, som tyckte att hon
hade tillräckligt med skydd bakom ryggen, helt
näsvist utropade:

— En måtte fäll få göra hvad en vill på
söndas-middan!

— Ja, annars vure det fäll nymodigt! — inföll
Per, som nu också tyckte att han kunde ta kurage till
sig, och som skämdes för att visa sig sämre än Maja.

Mor Karin bevärdigade dem inte med något svar,
utan följde efter mannen, som under tiden gått ner
på gården, och passade på att tämligen snäsigt yttra
till honom medan de voro ett stycke ifrån de andra:

— Der hör du nu, Magnus! Det har en, för du
låter kuscha dej åf gubbfrate’!

— Tyst du! — snäste kyrkvärden häftigt; — han
ska’ ha’ igenet, det kan han ge’ sej djäfveln på! —
derpå vände han sig till gamle Jan som helt flat och
snopen slunkit ner bredvid honom och bröt ut mot
honom: — hur kunde du vara ett sånt förbaskadt fä,
så du inte gick under den der fattiglappen Österman?

— Oj jästaligen, — gnälde Jan jämmerligt; —
jag kunde fäll inte dras med Slanken för rakt
ingenting, häller?

— Det skulle du ha’ gjort, bara för te’ kväsa
den der utbölingen! — snäste Magnus.

— Ja, men hvarför lät du far din ropa in bå’
Blind-Stina och jäntan hennes då? — frågade Jan,
spetsigare än man kunnat vänta, att döma af hans
fromma och slagna utseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free