Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De andra? Hvilka andra?
— Fick körkherrn någe’ ur mej? Nej tack,
Slanken ä’ för slug, han!
— Nå ja, stackars Erik! — återtog kyrkoherden,
i det han steg upp från bänken och gick fram till
fönstret för att se om någon skulle komma nerifrån
sjön, — ni har väl ingenting att tala om! Det är nog
bara fantasier alltsammans, tänker jag!
— Fan — fantaser? Hvad ä’ det?
— Fantasier? Det är drömmar, hugskott bara!
Det är ert fattiga hufvud, som är skulden till
alltsammans! — återtog kyrkoherden, i det han vände
sig om emot honom på nytt.
— SkulVn te’t! — skrek Erik till, i det han
gjorde ett våldsamt försök att resa sig, men föll
tillbaka igen på bänken; — nej, tro aldrig! Det ä’ bara
en, som ä’ skulFn te’ alltihop — en endaste en! —
Först tog han Karin ifrån mej — då knäpte det te’
i hufv’et första tage’ — se’n kom han och hade mej
te’ göra det der, som jag aldrig kan glömma — hui!
så det spraka’ i blånerna, som jag putta under’
farstu-golfve’ — husch hvad jag sprang — i mörkre’ —
öfver stockar och sten — — men spraka’ gjorde det
ändå rundt ikring mig — och fast jag sprang så det
ella’ om fotterna, så sprang jag aldrig ifrån’et–-
det sprakar igen — det bränner — hör — hör — ge’
mej någe’ te’ släcka me’ — släcka — släck — —
Stämman hade sjunkit ner till ett hest stönande,
ögonen stodo fram ur sina hålor, svetten brast ut på
hans panna i stora perlor, och med darrande händer
fattade han ånyo bunken och drack, drack så länge
det fans en droppa kvar.
Innan han ännu hunnit komma till botten af
bunken, öppnades hastigt dörren och mor Karin
inträdde i stugan. Nyter och skinande hade hon knapt
hunnit in öfver tröskeln, innan hon utropade, i det
hon slog ihop händerna och lät dörren stå halft
uppslagen :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
