Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att karlarne skulle få något stadigt och varmt i
kroppen, innan de begåfvo sig af ner till notstället. En
stor potatisgryta puttrade redan på elden och salta
strömmingar lågo på glöden i spisen för att förvandlas
till så kallade »sotare»; bränvinsflaskan stod på
bordet, och för att de skulle ha’ något varmt att skölja
ned frukosten med var kaffepannan redan påsatt
bredvid potatisgrytan. Kyrkvärdsmor ordnade och stälde
med fat och tallrikar, hurrade upp med jäntorna, om
de inte rörde på sig tillräckligt raskt och hade ögon
och tankar för allting, som en ordentlig husmor bör
ha’ det, i synnerhet på landet.
— Nå Maja, har du inte tappat opp dricka’ än?
Jag sa’ ju åt dej nyss att du skulle gå öfver te’
källar-stugan efteret! Jesses! om jag hade dragi’ bena’ efter
mej på det vise’ när jag va’ ung, så hade vi fäll
suti’ på fattigstuga’ både Jon och jag! Bränn inte opp
strömminga’, Elna, det säjer jag dej! När di ska’ ut
å’ släpa, karla’, så ska’ di fäll ha’ en ordentlig
matbit i sej först, det ä’ fäll inte för mycke’! Har du
gjort i ordning matsäcken åt dom och lagt i
fläskstycke’, som jag skar opp i går afse? Känner jag Jon
rätt, så får en fäll inte si skymten åf dom förrn ve’
fyratiden efter vanligheten, och vill det sej då väl,
så ä’ di fäll ett par stycken som ska’ åka te’ stan!
Seså, nu fräser kaffepanna’ öfver — va’ ke de’ det
jag kunne tro! Körs i alla mina världenas tider, det
luktar ve’brändt åf potatisen! Lyft åf gryta’, Elna, och
slå tvärt opp dom i stora stenfate’, så di får ryka åf
sej ett tag! Jesses då, glömde jag inte smöre’? ja, jag
säjer fäll det! En borde då rakt ha’ ögon i nacken
me’, för ni jäntor, ni sir då inte längre än näsan
ä’ lång!
Och på det sättet larmade hon och snäste och
flög och for som ett torrt skinn; men det var just
ingen som var rädd, ty alla visste att det inte på
långt när var så farligt som det lät. Det skulle bara
så vara, för annars var det ingen reson med det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
