- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
29

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år — och därpå bugade jag mig och gick, sedan jag
förordnat, att kommerserådet inte skulle få tala vid
någon på åtta dar, och inbillat den barska frun, att
gubben troligen hade någon smittosam feber i faggorna,
och att hon inte borde vara inne hos honom mera
än ett kort ögonblick hvar dag. Kommerserådinnan
blef förskräckt, och gubben gaf mig en blick så
tacksam, att jag aldrig fått maken af en patient.

Efter en vecka fick jag bud från baronen. Han
bad mig komma upp en middagsstund, men som jag
då inte hade tid, och helst kom när mina patienter
trodde sig tämligen säkra för mig, så gick jag upp
en morgon klockan nio i stället. Betjänten, en lång
lymmel med taljade mustascher, såg förlägen ut och
ville inte släppa mig in, men jag sade, att jag var
efterskickad och att jag skulle in, och att han genast
borde anmäla mig, så vida han ville behålla sin tjänst.
Det satte fötter under göken, och jag var honom tätt
i hälarna, så att just som han hade anmält och baron
började ropa: »bed honom dra åt ...», stod jag inne
i rummet, tillräckligt oförberedt för att se skymten
af en ljus klänning försvinna genom en dörr midtemot
den, genom hvilken jag kom in. Betjänten for ut efter,
samma väg, och jag började genast med den förklaringen,
att jag inte hade tid på middagen och därför
måste komma så där olägligt.

»Hade jag vetat, att jag skulle skrämma din fru,
så hade jag väl dröjt tills betjänten kommit tillbaka,»
sade jag, i det jag satte mig ner bredvid sängen och
började göra mig underrättad om hans hälsa. Det
var kostligt att se hans ansträngningar att kufva sin
förargelse och hålla god min, och hela konsultationen
var för öfrigt tämligen öfverflödig. Han var komplett
förstörd, och det sade jag honom också rent ut, och
höll dessutom en ganska amper predikan för gunstig
junkern, samt fick honom slutligen tämligen spak. Han
lofvade att följa mina råd och jag å min sida lofvade
att komma upp dagen därpå. När jag kom nerför
trappan — friherrinnan hade sin våning en trappa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free