- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
44

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gå litet. Men inte för långt, ifall vi skulle komma
snart igen.»

»Ånej, nådig frun!» svarade kusken, i det han
gjorde honnör med piskan; »för resten så har jag
filtarna med, så di står sig nog.»

»Hvartåt ska vi nu gå, doktor?»

»Jo, här åt sidan, den där lilla gångstigen framåt.
Jag ska gå förut och visa vägen. Vore den inte så
smal som den är, så skulle jag bedja att få bjuda
friherrinnan armen; men då skulle antingen ni eller
jag komma att gå på gräsvallen, och det är litet
fuktigt den här årstiden.»

»Lyckligtvis har jag mina bottiner, doktor, så ni
kan gärna bjuda mig er arm, om ni vill!»

»Hm, ett litet hyggligt fruntimmer, det där!»
tänkte doktorn, i det han bjöd henne sin arm och
de sakta promenerade framåt på stigen, som gick öfver
ett tämligen stort gärde upp mot en höjd, vid hvars
fot nu järnvägen till Uppsala går fram. Höjden var
bevuxen med björk och ungskog, och på själfva sluttningen
låg en liten tämligen skral och förfallen stuga
med rödt tegeltak och sneda fönster.

Snart voro de framme vid den förfallna stugan,
som vid närmare skärskådande såg alldeles fallfärdig ut.

»Är det härinne?» frågade friherrinnan, i det hon
saktade sin gång och stannade som för att draga
andan.

»Ja, härinne är det!» svarade doktorn; »men hur
är det fatt? Hm, jag tror friherrinnan tvekar? Ni
ångrar väl inte, att ni följt mig hit?»

»Nej, men jag känner en så underlig beklämning.
Det är som om en olycka hotade mig, och på samma
gång är det som om en oemotståndlig makt droge mig
dit in. Det är som om jag skulle känna i luften en
förfärlig hemlighet, som jag gärna vill lära känna,
men som skall krossa mitt hjärta när jag väl lärt
känna den. Säg mig, doktor, hvad vet ni om kvinnan
därinne?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free