Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe vid kvarnen, sedan jag förut med glädje sett,
huru bladen redan voro utslagna på krusbärsbuskarna,
och hur de stora kådiga knopparna svällde på mina
nysatta fruktträd, hvilka alla hade blifvit vid lif vintern i
öfver. Trasten slog borta i grantopparna i skogen, en
knarrande morkulla sträckte öfver ängen och sundet ner
åt andra stranden, och ute på den kala holmen på fjärden
satt den gamla vanliga orrtuppen och knäppte på sin
glasharmonika en egendomlig bas till trastens melodier.
Min hederlige värd, som varit ute på fiske, när jag
kom, nalkades nu med betänksamma steg dit upp, och
snart voro vi i fullt samspråk däruppe.
»Nå, har inte mästarn hörts af något?» frågade
jag slutligen, sedan vi talat om ett och annat.
»Herre Gud ja, mästarn!» svarade min värd, i
det han klådde sig bakom örat, »har herrn inte hört,
hur det gick med honom i vintras?»
»Nej visst inte! Hur gick det då?»
»Jo, han strök med i slutet på februari, han.»
»Hvad? Är han död?».
»Ja, Gud värdes honom, stackare! Se, jag ska
säga, hur det var. Det va’ allt skralt för honom i
vintras i kylan, och bodde gjorde han i en gammal
sjöbod borta vid Vaxholm, och smått var det om
förtjänsten, förstås. Han gick hos oss och hjälpte till vid
vinternoten en tid, men så gick inte strömmingen till
längre, och så behöfde vi honom inte mera. Och då sa’
han, att han tänkte sig in till sta’n för te få tala
med herrn, och en vacker dag gaf han sig af från
Vaxholm öfver sjön, och det var på eftermiddan ...
för di hade sett honom inne på krogen midt emot
fästningen, så där vid fyratiden. Och på natten blef
det ett Herrans väder med blåst och snö, så en trodde
rakt, att taken skulle blåsa af, och da’n efter, så
var det ett par fiskare från Ytterby som skulle in till
sta’n med strömming, och då hitta di honom på isen
mellan Lidingön och Bogesundslandet, och då var han
ihjälfrusen, så han var kaf död när di fick tag i’n!»
»Stackars mästaren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
