Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det föreföll mig dessutom, som om han, på samma
gång han kände ett slags vidskeplig fruktan för sin
dröm, likväl hyste ett hemligt behag till den, och jag
slutade således med att låta honom lefva kvar i sin tro.
Med den följande veckans utgång var arbetet slut,
och när vi flyttade in till staden, stod en rad af de
vackraste bärbuskar, ett dussin rakstammiga, små
fruktträd och några rosor på den förut så kala backen.
Sandströdda gångar slingrade sig genom gräsmattan,
några snäck- och äggformiga rabatter voro upptagna
här och där i hörnen, och en liten fyrkantig berså med
nyplanterade syrener intog den förra sopbackens plats
på sluttningen emot ängen. Mästarn hade ordnat allt
på bästa sätt, och oss föreföll det nästan som ett
trolleri.
»Kom nu ihåg,» sade jag åt honom, då vi skildes,
»att mästarn kommer hit i vår och hiälper mig med
det, som återstår att göra. Och skulle det bli allt
för bekymmersamt i vinter, så laga att jag får veta det,
och jag skall försöka att hjälpa efter förmåga. Men
gå inte och tänk på den där drömmen mera.»
»Tack och heder,» svarade han, i det han kraftigt
tryckte min hand; »lefver jag, så kommer jag, och
lefver jag inte, så ligger jag där jag ligger, kan jag
tro. Hvad drömmen anbelangar, så ska vi aldrig tala
om’et, sa’ han som stal brödkakan. Det kan nog hända,
att jag kilar in till sta’n på vintersidan ett tag, och
får jag då titta upp till littraktörn, så säger jag inte
nej. Och nu säger jag tack och adjö!»
Därmed skildes vi. Han satte sig i sin rankiga
ökstock och paddlade af bortåt Åkerslandet till, ty
han hade någon stensprängning att uträtta vid Lervik,
en by som ligger midt öfver Trälhafvet — och några
dagar därefter flyttade vi in till staden. Vintern kom
med ur och skur, men jag hörde icke af min mästare
på hela tiden.
När det slutligen började våras, och jag första
gången, i början af mai var ute för att se, hur det
stod till på min kära backe, satt jag sent på kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
