- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
103

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

druckna tycktes vilja stiga framom de andra för att
tilltala den långe herrn, men knappt hade han kastat
en blick på honom, förrän han drog sig tillbaka och
blef alldeles tyst i hörnet medan flickan och hennes
följeslagare gingo förbi, ja, så tyst, att den lilla flickan
tydligen hörde huru den karlen, som stigit fram,
hviskade åt de andra i det han vördnadsfullt lyfte på
mössan: »Tyst, edra krabbsaltare, honom ska vi inte
ofreda. Det är ’besynnerlige herrn’!»

»Å tusan!» mumlade de andra, i det de aktningsfullt
drogo sig åt sidan; »ä’ det ’besynnerlige herrn’!
Det var en annan sak!»

Den lilla flickan blef allt mer och mer underlig
till mods; hon blickade upp till sin långe följeslagare,
för att se om han möjligen hört hvad karlarna sade;
men han hade gräft ner ansiktet ännu djupare än
vanligt i den höga kragen och gick lika raskt som
förut, ända tills den lilla flickungen stannade framför
en halfmurken port till en låg och eländig koja, hvars
fönster lågo ända nere vid gatan, och hviskade halft
förskräckt och halft genomträngd af en vördnad och
en trygghet, hvars grund hon icke kunde förklara i
sitt barnsliga sinne:

»Här inne är det som mamma bor.»

»Jaså,» svarade den besynnerlige herrn, »det är
bra, mitt barn! Gå förut du och visa mig vägen.»

»Ja, men herrn får allt lof att ta mig i hand,
för här ä’ så fasligt mörkt,» sade den lilla, »och annars
kan herrn göra illa sig.»

»Å, det är inte farligt,» svarade hennes
följeslagare, i det han steg inom den gnällande porten,
»gå på du bara.»

Och därpå hörde den lilla flickan ett skrapande
ljud och ett plötsligt ljussken spred sig öfver en massa
gammalt bråte i den halfnedruttnade portgången. Hon
vände sig häpen om och såg då sin följeslagare stå
med ett litet vaxljus i ena handen, skyddande dess
af luftdraget flämtande låga med den andra. Den lilla
flickan öppnade en sned och lutande dörr längst till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:20:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free