Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes läppar. »Stackars kvinna!» fortsatte han med
djupt medlidande i sin något gnälliga röst, »stackars
kvinna, hon har varit vacker, en fallen stackare
troligen, ett barn utan far! Samhälle! samhälle! När skall
du hysa medlidande med offret och förakt för den som
orsakat dess fall? När skall du ge alla dina barn
ljus och dygd och sedlighet — och arbete framför
allt?»
En djup suck från den afsvimmade kvinnan afbröt
hans bittra betraktelser. Hon gjorde en hastig rörelse
och därpå nedsjönk hon på nytt i samma orörlighet
som förut.
»Svimningen är envis,» mumlade han, »det är säkert
lika mycket hunger som sjukdom, men jag hoppas ändå
— ah, hon öppnar ögonen! Då är det tid att ta fram
min andra flaska.»
Och medan den sjuka kvinnan öppnade sina matta
ögon, och såg sig omkring med slö och förvirrad
blick, tog den besynnerlige herrn upp ur den andra
fickan på sin långa rock en något större flaska
innehållande vin, och sedan ur bonjouren en i hvitt papper
mycket väl inlindad silfversked, hällde den half af
vin och sade tyst och mildt, i det han lade ena handen
under den sjukas hufvud för att stödja henne:
»Se här, min goda kvinna! Tag in det här, så
blir ni bättre.»
Hon såg på honom lika slö och stirrande som
förut, men gjorde icke något motstånd, och han hällde
vinet i hennes mun, stilla och försiktigt som om han
matat ett litet barn. Den sjuka kvinnans torra strupe
hade icke makt att svälja de få dropparna, en våldsam
hosta bemäktigade sig henne, och hon spillde ut vinet
öfver rocken som han lagt öfver henne. Lyckligtvis
var det ännu litet kvar i skeden.
»Seså, inte så häftigt!» varnade den besynnerlige
herrn mildt, »försök och svälj, på skall ni få se att
det går,» och vid dessa ord lyfte han hennes hufvud
litet högre upp från den torftiga hufvudgärden; »se
så där ja, ser ni bara! Nu fick vi ner ett par droppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
