Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon fä litet, och så låter vi dörren stå på glänt, ifall
mamma skulle vakna.»
Den lilla tittade upp ur boken, och med hennes
ålders vana att inte säga nej, då det gäller mat —
hon hade så länge måst svälta, stackars liten! — följde
hon den gamla ut i rummet utanför, som var lika
tarfligt, lika litet och lika hemtrefligt som det inre.
Där fanns en pinnsoffa af samma färg som sängen;
en gammal byrå, ett hvitt fällbord och — gummans
stolthet och glädje — en gammal länstol med grön
tageldyna, som hade varit hennes salig gubbes
älsklingsmöbel, och som nu upptogs af en stor grå och
hvit katt, som slagit sig i ring, och tycktes sofva
oskuldens ljufvaste sömn, utan att störas af några
drömmar om smärta kattskönheter och små pipande
möss — dessa en väl organiserad katts oemotståndliga
frestare.
»Kom nu, så sätta vi oss här, lilla barnet,» sade
gumman i det hon flyttade bordet midt framför soffan,
»det är synd att störa Olle, som sofver där borta i
stolen. Han har varit borta se’n i går morgse, det
tokiga gamla kattkräket! Seså där ja, ät nu, doppa
brödet i soppan, hon, barnet lilla, det är så rart och
hälsosamt så, det säger doktorn, och den välsignade
rara kunglig sektern med!»
»Hvarför kallar moster besynnerlige herrn för
kunglig sektern?» frågade Maria, i det hon såg upp
på den gamla med frågande blick.
»Kära barnet, därför att han ä’ kunglig sekter,
vet jag,» svarade den gamla.
»Det är väl mycket, det!» återtog flickan med
strålande blickar, »säg, moster lilla, det är väl näst
efter kungen själf? Är det inte det?»
»Nej, nej,» svarade gumman med ett godmodigt
leende, »det är det väl inte, kära barn, men nog är
han en fasligt både förnäm och rik och rar herre, fast
han inte är så hög af sig! Doppa nu, barnet lilla, och
drick litet emellanåt. Lilla Maria tycker mycket om
besynnerlige herrn, som hon kallar honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
