- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
156

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtjäna sitt bröd. Så fick jag göra, sade farfar
myndigt och bestämdt, och så skola de också göra. Se
på fågelangarna huru de få lära sig flyga; blir inte
folk af pojkar, om de skola gå hemma och få lära sig
lita på mamma och pappa!

Vid femton år hade mina tre farbröder fått läsa
sig fram för prästen, och sedan hade min farfar skaffat
dem platser, gifvit dem hvar och en femtio riksdaler
banko med sig i fickan, sagt dem: »Sköt er nu själfva,
det här är det enda ni får af mig,» och därpå hade
de fått gifva sig af.

Den enda ynnest han för öfrigt visade dem, bestod
däri, att de själfva fingo välja sin lefnadsbana. På det
sättet blefvo de också vidt åtskilda. Den äldste gick
ut som sjöman på ett större handelsfartyg, som for
på Sydamerika och Västindien; den näst äldste blef
bruksbokhållare uppe i Dalarne och den yngste af de
tre blef biträde åt en landtmätare uppe i Norrland,
men for sedan med sin husbonde öfver till Finland
och Ryssland, samt hamnade efter några år bortåt
Ural till, på något af stånd ifrån Jekaterinenburg.

Min farmor var ett hjärtligt godt, men tämligen
vekt fruntimmer, rama motsatsen till min farfar. Lika
rak och styf, som han var, lika mild och öm var hon
och hon fick af farfar uppbära många förebråelser för
sitt »pjåsk och pjunk», som han kallade det. När nu
den siste sonen föddes, så voro de två äldsta redan ute
ur föräldrahemmet, och när den siste var fem år
gammal, så blef han också ensam hemma hos far och mor.
Farmor hade längtat efter att få en flicka, ty den
trodde hon nu ändtligen att hon skulle få behålla;
men farfar hade alltid sagt på sitt tämligen råa och
häftiga sätt: »Kom inte stickande med en flickunge,
det säger jag dig, Karin! Det är nog med ett
kjoltyg i huset!»

När nu min far föddes, så grät farmor i tysthet
många bittra tårar öfver att han inte i stället blef flicka;
ty hon visste nog, att en sådan skulle varit välkommen
äfven för den kärfve fadern, hur mycket han än skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:20:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free