- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
165

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Manderfelt som verklig borgare. Han vill äfven som god
samfundsmedlem verka för det allmänna bästa. Ett
tillfälle härtill erbjuder sig, då på allmän rådstuga den io
november 1801 en högviktig fråga föreligger till
behandling.

Det gäller anskaffandet af medel till stadens nyinrättade
fattigförsörjning, den första ordnade fattigvård i riket.
Åsikterna härom äro delade; somliga af borgerskapet yrka på
uttaxering, andra åter — och dessa äro flertalet — föredraga
ett vädjande för hvarje år till den frivilliga välgörenheten.

Manderfelt, som å nämnda allmänna rådstuga uppträder
med ett långt anförande, erkänner det berättigade uti de
båda åsikterna, ehuru han för sin del är mest böjd för
den frivilliga beskattningen; han berömmer de värdige
män, som förestå fattigförsörjningen, och frågar, om man
skulle lämna dylike män utan understöd. »Bort en sådan
tanke från borgarens bröst,» utropar han, och. redogör
därefter för orsakerna till pänningmedlens otillräcklighet,
på samma gång som han särskildt framhåller
nödvändigheten af »ofta fader- och moderlösa barns» försörjning
»Är det vår plikt att hjälpa den maktlösa vandraren under
armarna,» förklarar han, »att han ej må försmäkta på den
korta väg, han ännu har tillbaka för att gå ut från jämrens
boning, så är denna plikt dubbelt helig och öm, att draga
faderlig försorg för de späda uppväxande telningar, att de
ej förkväfvas och förvandlas i okrut. Det vore ett mord
emot mänskligheten att blottställa dem för att blifva
uslingar eller brottslingar, förlorade för tid och evigheter,
som vi kunna dana till nyttiga medlemmar af samhället.»
Sitt tal slutar landtrådet med en uppmaning till sina
medborgare att på stället tillsätta en kommitté af sakförståndige,
redlige och erfarne män, som tillsammans med
fattigförsörjningens direktion skulle utarbeta den bästa möjliga plan
till ändamålets vinnande. Denna uppmaning vinner äfven
församlingens bifall; en kommitté tillsättes omedelbart,
hvarjänite ett antal personer på samma gång utses att gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free