Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spektakel för att man fick ondt i ett lillfinger eller för
att man skar af en skäggfinne när man rakade sig —
åkommor, som ha kostat de stora teatrame i
hufvudstaden otaliga summor. Inte vet jag om det var pligtkänsla
eller helt enkelt sjelfupphållelseinstinkt; nog af, det hände
ytterligt sällan, och hände det, då var man verkligt sjuk.
Vilhelm hade mycket svårt för att kunna afhålla
sig från att på förmiddagen gå dit och höra hur hon
mådde; men han höll sig ståndaktig, som Andersens
tennsoldat, när pappersbåten sjönk, och det fast det
sved i hans hjerta. Han sökte intala sig mod genom
att för sig sjelf oupphörligt upprepa att hon inte var
värd att han var orolig för henne; hon hade kanske
helt enkelt druckit for mycket champagne eller ätit för
mycket, och då var det ju rätt åt henne. Han skulle
inte så mycket som se åt henne engång.
Men när det så led framåt middagen, och han
började tänka efter att han hade betalt inackorderingen
i förskott, så fann han, i betraktande af sin kassas
tillstånd och den snart förestående resan, det mindre
praktiska att inte taga ut valuta för sina pengar, och efter
många omvägar och mycken tvekan befann han sig
slutligen utanför den välkända porten, utan att han så noga
kunde säga huru han egentligen hade kommit dit. Han
tvekade ännu några ögonblick, huruvida han skulle vända
om igen; men hans tjugutreåriga mage knotade
betänkligt emot ett så ofruktbart beslut, och när så denna
värda del af hans lekamen fick sällskap af hans lika
ungdomliga hjerta, så fattade han raskt sitt beslut, trädde
med fasta steg innanför porten och med litet mera
tveksamma uppför trappan, och intalade derunder sig sjelf
att han mycket säkert sett orätt om natten, och att alla
fyra herrarne helt beskedligt vandrat gatan neråt, sedan
de väl tagit ett muntert afsked utanför porten.
Uppkommen, träffade han värdinnans dotter, som
underrättade honom om att mamsell Liljeros hade bedt
att få sin middag in till sig, men att hon sedan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
