Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstet och med den andra vinkade hon upprepade gånger
åt Vilhelm att han skulle lemna henne. Ett ögonblick
tänkte han också verkligen att gå; han var redan nära
dörren, han lade till och med handen på låsvredet, men
då skakades hon af en så våldsam snyftning att han
skulle ansett sig grymmare än ett vilddjur, om han på
det sättet kunnat lemna henne åt sig sjelf och derför
vände han om igen och nästa ögonblick låg han på knä
framför soffan och försökte trösta henne, i det han
lösgjorde den knutna handen och tryckte dem båda i sina,
under det han försökte göra sitt bästa att hviska tröstande
och vänliga ord i hennes öra.
Det dröjde en lång stund innan det lyckades; men
slutligen lyfte sig det nedborrade hufvudet upp ur
kudden, de rödgråtna ögonen vändes emot honom med ett
bedjande, outsägligt rörande uttryck af oskuldsfullt
förtroende, och i det hon lösgjorde sina händer och lade
armarne om hans hals hviskade hon:
— Du är snäll, Vilhelm, du är mycket, mycket snäll!
Jag förtjenar inte så mycket som en hundradel af all din
godhet! Men du får inte tro att jag är så brottslig och så
eländig som jag ser ut: Jag var en fattig flicka utan
uppfostran och utan annan utsigt än att gifva mig ut och
tjena andra ... då fick han se mig, och fattade tycke
för mig . . . jag förstod inte då annat, än att det var
välvilja från hans sida — alla mina jemnåriga
afundades mig — min egen gamla mor tyckte . . . men
hvarför låta dig blicka in i allt det der eländet? . . . nog
af, det gick som det plägar gå i sådana fall — och
ändå har jag så mycket att tacka honom för — det
var genom hans hjelp som jag kunde få komma in vid
teatern — han har lofvat att skaffa mig engagement i
Stockholm och att dessförinnan låta mig få resa ut och
studera, — på det sättet kan jag kanske bli en stor
skådespelerska, och då skall man inte längre ha’
rättighet att förebrå mig mitt förflutna lif — ja man skall
inte ens tänka på det längre, ty jag har ju inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
