- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
103

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om det fins någonting större än sjelfva expositionen
till det verldsberömda sorgespelet, så är det för visso
denna scen med skådespelare. Och huru de komplettera
hvarandra, fastän dock så olika. Liksom vålnaden i
den månljusa natten med sin spöklika vandring, enligt
Horatios utsago:

»Som förbud framför ödet vandrande
Och förespel till hvad som komma skall»,

skrider fram och talar om väldiga brytningar och om
skräck som stundar,

»För våra trakter och för Danmarks folk»

så går skalden sjelf sedermera fram som en vålnad och
uttalar genom sin hjeltes mun en hälsosam varning till
dem som skola gifva lif åt hans vexlande gestalter, och
varningens kärnpunkt ligger i dessa ord, som med
eldbokstäfver borde lysa i hvarje vrå af alla verldens
skådesplatser:

— Lämpa åtbörden efter orden och orden efter
åtbörden, med serdeles afseende på att ni ej öfverskrider
naturens blygsamma lagom. Ty all öfverdrift strider mot
skådespelets art och afsigt, hvars ändamål från början varit
och ännu är, att hålla fram liksom en spegel för naturen,
att visa dygden dess egna anletsdrag, lasten dess egen
afbild, och det nu lefvande slägtet, som är samtidens
kropp, ett troget aftryck af dess gestalt!» —

Vilhelm led grymt på dessa repetitioner. När han
inte var inne på scenen och sökte så godt han kunde
framställa den gamle hofmannen, som direktören ville tvinga
honom att göra till en komplett apa med hängande
mungipor, darrande knän och pipande falsettstämma, medan
han sjelf ville försöka att få honom till en vanlig, svag
och af hofluftens inflytande smidig vorden hedersman,
hvars första sträfvan är att göra sig behaglig för sitt
höga herrskap och hvars orubbliga tro på egen klokhet
och diplomatisk finess gör honom till ett nästan tragiskt
offer för sjelfbedrägeri och fjäsk i förening, — stod han
i kulissen och åsåg huru hans direktör rusade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free