- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
172

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifvande ett fyrkantigt bord med marmorskifva och
för-gylda lejonfötter, som förut stått * på en af
fönster-pelarne utåt torget, under en stor venetiansk spegel, och
inom några ögonblick hade de tjugo direktörerna intagit
sina platser omkring bordet.

Ett ögonblicks djup tystnad uppstod. Ehrensvärd,
som satt vid ena långsidan af bordet, midt för fönstret
i midten af rummet, såg sig omkring, fick ögonen på
Lars Hjortsberg och Jenny Lind som stode bredvid
h varan dra till venster om bordet, och h viskade hastigt,
i det han lutade hufvudet fram emot Armfelt, som satt
vid hans sida:

— Tror inte mon frére att man borde erbjuda
Hjortsberg och Jenny Lind att taga plats på ett par
fåtöljer vid sidan af bordet?

— Nej! .absolument, nej! Det duger inte med
teater folk! Om det så vore sjelf ve Monvel, så skulle
jag sätta mig deremot! Man får lof att hålla dem kort:
jag har den största éstime för Hjortsbergs snille och
Jenny Lind är en chanteuse admirable, — mais il faut
conserver sa dignité! Hade jag inte haft högvakten att
tillgå på min tid, så hade jag aldrig kunnat få bugt
på sällskapet!

— Visserligen, mon frére! Men tiderna förändras,
och — —

— Bah! les comediens sont des comediens! — Hela
felet med vår teater är att det inte fins någon disciplin
mera! Sans la discipline l’art se meurt! — Tro mig! —

— Det är alldeles min åsigt! — sade grefve Puke
med sin djupa, skarpa stämma, och i samma ton som
om han kommenderat en sqvadron.

— Jag skulle vilja säga: sans la diplomatie, l’art
se meurt! — interfolierade Lagerbjelke, och tilläde
efter en paus, hvarunder han mätte taffelrunden med
ironiska blickar; — men det är väl inte för att disputera
om detta som vi gjort oss det omaket att komma hit!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free