- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
229

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af brist på sinnesrörelser och motion för armar och ben!
När jag ibland var ute litet länge på nätterna — för
tusan! ni kan väl förstå att en aktör inte kan sitta inne
jemt som en annan mullvad, — så kom gumman min
och hemtade mig! Jag försökte vänja henne af med
de der fasonerna, och ibland var vi så lifliga vid de
der afvänjningsförsöken, att vi fick se oss om efter nytt
logis ett par gånger i hvar stad. Nå, å la bonheur!
Det kunde ju inte vara vidare trefligt i längden, och
så skiljdes vi åt på det sättet, att jag gaf mig af till
en annan teater och hon stannade qvar der hon var,
och sen lefde vi hvar och en på sitt håll utan att
Vidare låtsa om hvarann, och det var det lugnaste af hela
historien.

— Nå men hade ni inga barn tillsammans?

— Jo, visst hade vi det. . . två stycken; men dem
behöll hon hos sig, ty visst var jag egenkär, som alla
aktörer, men så egenkär var jag ändå aldrig, att jag
ansåg mig ha’ några egenskaper att kunna uppträda
som uppfostrare! Jag betalade för barnen — när jag
kunde — så i det fallet är mitt samvete fullkomligt
lungt. I alla fall skiljdes vi sedan lagligt efter några
år, och min förra hustru gifte om sig med en handlande
i en af de skånska städerna, så att både hon och
barnen fick det mycket bra — mycket bätfre än om de
skulle ha’ varit hos mig! Nu är min son
banktjenste-man i samma stad, och min dotter är gift med en
landt-brukare, har jag hört sägas, ty sjelf har jag aldrig
träffat dem, det har jag naturligtvis undvikit, kan ni förstå.

— Har ni verkligen kunnat undvika det? —
frågade jag, förvånad öfver den kompletta likgiltighet, med
hvilken han omtalade allt detta.

— Ja, visst var det litet kinkigt, ty naturligtvis
kom jag flera gånger till samma stad der de bodde,
men den var då lyckligtvis temligen stor och . .. vill
man undvika folk, så nog kan man det, till och med
småstäderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free