- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
290

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de vill, och så när man blir äldre, så får man hvarken
styr på tänderna eller tungan!

— Jaha, men jag har varit hos tandoktorn, jag
ni! — sade Jenny, i det hon visade sina friska och hvita,
fastän något ojemna tandrader, — och han sa’ att jag
inte hade något fel på mina tänder, utan att det var
tungan som var för stor och att det var derför jag läs
pade — förut! — rättade hon sig sjelf helt lättvindigt,
i det hon svängde om på klacken, — för nu läspar jag
inte alls!

— Och tungan har blifvit för stor på dig, derför
att du pratar för mycket! — inföll en af kamraterna.

— Nehej du, det är sviter utaf scharlakansfebern,
som jag hade, när jag var tretton år. Ah, om jag kunde
bita af en bit af den ändå, den der otäcka tungan !

— Gör det snart då, innan du blir för gammal! —
inföll en.

— Annars kan det gå med dig som det gick med
fru Huddel, — skrattade en annan.

— Hur gick det med henne då? — frågade Jenny
nyfiket.

— Jo hon dog utaf blodförgiftning, och det påstod
man var derför att hon hade kommit att bita sig i
tungan!

— Äh, är det så farligt? — frågade den yngsta i
laget helt enfaldigt, medan de andra skrattade med
full hals.

— Ja, när man har en så giftig tunga som hon
hade, så! —

— Jaså, på det viset! Och jag som trodde–––––––––-

— Nej hör man på »enfalden från landet!»
—ropade de andra i korus, och då blef den yngsta ond och
började gråta, och så fick hon lof att sminka om sig
och då ringde det andra gången, hvilket hade till följd
att hon blef mycket hvitare på ena kindbenet än på det
andra. Och så skulle de andra hjelpa henne att bättra
på det der, och då blef ett stoj och ett skratt och ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free