- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
390

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå vi upp och fråga maskinisten efter hennes adress —
han är nog der Hå här dags!

Sagt och gjort. Vi fingo reda på adressen, och efter
en qvart voro vi framme vid gården, som låg längre neråt
yttersta ändan af staden, nära bron som går öfver
Stångån. Der bodde hon hos en kopparslagareenka, och när
vi kommo in på gården, frågade vi en piga, som stod
och sköljde ett diskämbar, om hon kunde säga oss hvar
mamsell Forster bodde.

— A’ det ho’ som a ve’ komiantspektakle’ ? —
frågade pigan.

— Ja, hon är vid Oscar Andersons teatersällskap!

— upplyste jag tillrättavisande.

— Ja, då bor ho’ på öfre botten, om de’ ä’ ho’!

— förklarade pigan och började skölja igen.

Vi klättrade uppför en brant trätrapppa och
kommo upp i en förstuga, der det var tre dörrar. Den
tredje som var bredvid trappan tycktes föra till en vind;
vi hade således att välja på de två andra. Sedan vi
betänkt oss ett ögonblick bultade vi på måfå på dörren
till höger. Det dröjde några ögonblick innan den
öppnades och en gammal gumma visade sitt gråa hår och
sin tämligen spetsiga näsa i dörröppningen. På hennes
fråga hvem vi sökte svarade vi: Mamsell Forster, och

sedan gumman misstänksamt granskat oss en stund med
ganska hvassa blickar, frågade hon snäsigt:

— Hvad vill herrarne henne?

— Tala med henne naturligtvis! — svarade min
vän ogeneradt.

— Ja, men jag ska’ säga herrarne, hon är inte af
den sorten som tar emot ungherrar! — snäste gumman.

Det klack till i hjertat på mig af glädje, och som
jag tyckte att mitt yttre borde inge litet mera förtroende
än min ståtlige väns, svarade jag hastigt: — Ja, men
vi komma i ett ärende från direktör Anderson, och vi
hysa den djupaste vördnad och aktning för mamsell
Forster, så att frun behöfver itite — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free