- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
400

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alting gick också bra de första repetitionerna; min
hustru var utom sig af glädje, och äfven jag trodde att
ödet ämnade upphöra att förfölja oss. Vi bygde redan
de mest skyhöga luftslott, på hvilka ett engagement vid
Kgl. teatern i Stockholm utgjorde sjelfva krönet, och
så kom dagen för generalrepetitionen. Jag varnade på
morgonen min hustru ifrån att låta taga sig för mycket
af hufvudsituationen i stycket, den scen i sista akten
då den förskjutna dottern, förskjuten derför att hon gift
sig mot föräldrarnes vilja, återkommer till hemmet, och
kastar sig ner för den stolta och andryga moderns fötter,
i det hon med strömmande tårar utropar:

— »O, min älskade moder! Maka och moder
liksom du, kommer jag darrande åter till hemmet och
maktlös vid dina knän, stammar jag: o, haf medlidande,’ haf
förbarmande!»

Jag hade förgäfves bedt direktören att få ändra
ordalagen i denna replik, du inser nog af hvilka skäl,
men han var obeveklig, det skulle just bli’ eldprofvet
menade han och derför måste alla de förbannade m-en stå
qvar allesammans. Och ett eldprof blef det också, och
vid den elden gick min lycka opp i rök, och min hustrus
lif blef efter den dagen en långsam dödskamp, som all
min ömhet, all min kärlek inte kunde rädda henne ifrån.

När hon kom till det omtalade stället, sveko med

en gång alla hennes föresatser om måtta och" sans, hon
var den återvändande, förtviflade dottern, som i höjden
af sin smärta utropade:

O, bin älskade boner! Baka och boner — —: —
Direktörens fru och och dotter brusto ut i skratt,
han sjelf rusade som en galning ut ifrån platsen der

han satt, min hustru föll i vanmagt midt på scenen

— och alt var förloradt!

Från den dagen lefde vi inte mera, vi endast
vegeterade. När vi fram på sommaren kommo tillbaka
till Stockholm, dog min hustrus gamla faster ooh
lemnade efter sig ett par tusen riksdaler. Min hustru, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free