- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
25

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade fröken i det hon steg upp, tog några steg framåt
golfvet och frågade sedan, i det hon tvärt vände sig
om emot soffan, där han satt. »Vill konsuln ha sin
ölost nu?»

»Nej, fy fan!» utbrast konsuln grinande. »Tala inte

om ölosten! Det hugger i foten bara jag tänker på

smörjan. Sitt ner nu igen och prata en stund — det
kan väl fröken göra?»

»Ja, nog kan jag det,» svarade hon, vänligare än
förut, i det hon satte sig, »åtminstone ett par minuter.»

»Nå det var hyggligt! Tala om någonting trefligt nu.»

»Hvarför gick inte konsuln upp på middagen ändå,
i stället för att sitta här och ha tråkigt? Jag kan

inte roa konsuln, det vet jag nog» — det låg något

bittert i tonen, när hon sade detta, och det märkte hon
själf, ty hon bytte genast om och fortsatte i annan
ton: -»därför vore det väl bättre att ge sig af ut bland
dem som äro gladare.»

»Tack för den glädjen,» återtog han buttert.
»Hetsiga viner och fåniga tal — jag har fått nog af
båda delarna. Nej, då roar fröken mig mycket mera,
därför att ...»

Här afbröt han sig hastigt, vände hufvudet åt dörren
och lyssnade.

»Jag tyckte att det ringde!» utbrast han väntande.

»Inte hörde jag något,» svarade fröken och tilläde
efter en stund, i det hon såg på honom forskande:
»Konsuln väntar någon?»

»Jag?» mumlade denne, halft bittert, halft
skämtande. »Kan just undra hvem som skulle bry sig om
att titta ner till mig?»

»Det finns nog eny tänker jag,» sade fröken menande.

»Son min kanske? Jo, tack vackert!»

»Nej, inte Ernst — men Greta?»

»Greta!» ropade konsuln och sken upp öfver hela
ansiktet. »Ja, det är en präktig flickunge! Hvasa? Är
hon det kanske inte?»

»Åjo,» svarade fröken efter ett Ögonblicks tystnad.

»’Åjo’,» ropade konsuln häftigt, »hvad är det för
ett svar! Hon är en riktigt rar flicka, är hon. Hon är
den enda af hela sällskapet där uppe, som.. . Hm! Ja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free