- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
140

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detsamma öppnades och Ernst kom in därifrån med
Greta under armen.

De båda unga sågo strålande glada ut, och Ernst
ropade redan i dörren:

»Nej, se rådman 1 Ska du gå redan?»

»Ja — hml» stammade Brehm. »Viktiga affärrer. ..»

»Innan du kilar af,» ropade Ernst, »skall jag passa
på och presentera min lilla fästmö för dig!»

»Dra . . . hm! — gratulerar!» pustade Brehm och
skyndade ut det fortaste han kunde.

Ett allmänt gapskratt följde honom på vägen.

»Hela månskenet var purpurrödt, du, Ernst!» ropade
Greta.

»Ja, men om du ångrar dig, Greta lilla,» sade
Ernst mycket allvarligt, »om du fortfarande tycker att
jag är för ung — eller för glad — eller om du hellre
vill svärma i månskenet ...»

»Ja, med dig!» hviskade hon ömt och smög sig
närmare intill honom.

»Tro inte ni som jag,» hviskade konsuln till sin
måg och dotter, i det han visade på de båda unga,
»att de där barnen leka bäst?»

Agnes såg på sin man, som gjorde en instämmande
åtbörd, och ämnade just svara, då fröken Häger, som
hela tiden stått och sett på det nyförlofvade paret, helt
plötsligt skrek till:

»Herre min skapare!»

»Hvad är det?» ropade de andra öfverraskade och
halft skrämda. »Hvad står på?»

»Kors i alla tider! Jag lofvade ju barnen där
uppe att de skulle få namnam!»

»Fröken! Fröken!» varnade konsuln henne skämt*
samt, i det han gick fram till Ernst och Greta och slog
armarna om deras axlar. »Vänj inte småttingarna vid
några o . . . hm! — ovanor. Vackert så att de få igen
far och mor. Och för att de ska få det riktigt, så gå
vi nu upp och tillbringa kvällen hos min måg.»

Och det voro de med om allesammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free