Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Dagen efter de båda unga männens sammanträffande
på operaterrassen och den lilla exkursion till Djurgården,
som senare på kvällen slutade på Hasselbacken, satt
grosshandlaren Stenman uppe i sitt eleganta skrifrum i
första våningen af sitt ägande hus på Grefturegatan
och tycktes vara sysselsatt med några mycket viktiga
kalkyler.
Han var en lång, något fetlagd personlighet om ett
par och femtio år, med på sidorna ännu ganska yfvigt
ljust hår, fastän det på hjässan lämnat plats för ett
månsken, som gjort pannan mycket högre än den
synbarligen varit från början. Ögonen voro små och spelande,
näsan något uppåtsträfvande och de rödletta kinderna
voro infattade i ett par tämligen stora, engelska polisonger,
som utbredde sig framåt mungiporna, för att sedan åter
igen draga sig tillbaka och lämna den breda hakan
slätrakad och fin.
På det stora skrifbordet framför honom lågo en
mängd papper, hyreskontrakt, kostnadsberäkningar,
ritningar till nya hus, värdehandlingar och kupongböcker.
Närmast under sina händer hade han en lång, smal
pappersremsa, på hvilken han med blyertspenna antecknat
en mängd siffror, och dem höll han nu på att summera
ihop. Resultatet tycktes vara tillfredsställande, ty ett
förnöj dt leende utbredde sig öfver de tämligen tunna
läpparna, och han slog med sin knubbiga hand ett par
segervissa slag på papperet, då i detsamma dörren
bakom honom, som ledde till det inre af våningen,
helt sakta öppnades och ett vackert, tydligen något
okammadt flickhufvud stacks in genom öppningen och
en lindrigt förebrående stämma utropade:
»Nej, men pappa, kommer du då aldrig! Kaffet
blir ju alldeles iskallt, du — och hvad värre är, mamma
blir otålig!»
»Ja, ser du, Gerda lilla, jag får lof att se igenom
mina papper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
