Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle inte längre kunna älska en sådan man.»
»Inte heller om han vore far till ditt barn?»
»Nej, inte på några villkor. Det ursäktar väl inte ...»
»Ack, kära Emmy lilla 1 Du är alldeles för
oerfaren att yttra dig om sådana saker.»
»Ja, det förstås l För det att du är gift, så sitter du
naturligtvis inne med all världens vishet. Om ni fruar,
som egentligen inte ha något vidare framför oss flickor
än det att ni blifvit bedragna — om ni åtminstone
ville låta bli att sätta er på ed ra höga hästar, så skulle
vi kunna tycka synd om er. Men nu...»
»Ja, nu är det egentligen vi som tycka synd om
er,» utbrast nu fru Lisen med ovanlig värme. »Ty om
vi också blifvit bedragna, som du så finkänsligt uttryckte
dig, så ha vi likväl att minnas en tid af oförvansklig
lycka, som ingen kommande ofärd, inga förstörda illusioner
nån’sin kunnat utplåna. Och det är ...»
»Ja, det är naturligtsvis smekmånaden!» inkastade
Emmy hånfullt, med föraktfullt framskjuten underläpp.
»Den skall kantänka ersätta allt kommande elände!»
»Nej, min högkloka syster 1 Det är inte
smekmånaden, som den så orätt kallas, ty äfven det
olyckligaste äktenskap har nog mer än en fattig månads
lycka och frid — utan det är det första moderskapets
glädje och stolthet. Det är det som érsätter allt, om
man också inte begriper det, förrän det är förbi. Och
den glädjen kan aldrig köpas för dyrt, och vi kunna
aldrig helt och hållet glömma den som förskaffat oss den.»
Med dessa ovanligt varmt uttalade ord gick fru Lisen
in till sig för att skrifva till sin man, och Emmy satt
kvar ensam där ute i förmaket och såg genom fönstret
hur Falk med lilla Sven vid handen gaf sig af neråt ån.
Den lilla pysen hoppade muntert och gladt bredvid
honom i den krama snön, och bäst som det var, satte
de af att springa båda två nedåt vägen, där de snart
försvunno i kröken vid grindstugan. Och det var icke
utan att Emmy ertappade sig med en hastigt påkommen
längtan att vara med om leken; men som en väl
uppfostrad ung fröken satte hon sig i stället med en liten
suck ned vid pianot och lät sina fingrar mekaniskt glida
öfver tangenterna i ett för henne ovanligt drömmeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
