Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
im lugnat sig något och satte sig på bänken bredvid
gubben.
»Ja, det var det jag lofte mor din att jag skulle
göra dig te’,» sade Mattias och lade sin breda, valkiga
hand på hans knä, ?men så for högfärdsdjäfvulen i mej,
och jag skulle göra dej te’ herre, gu’bevars! Men det
ä’ väl bra för någe’, kan jag tro! Nu har du fått din
minnesbeta för lifstiden, liksom han därborta, som också
ramla’ ur bo’t!»
Och han pekade på den vingbrutna kråkan, som
hoppat upp på räcket utanför farstukvisten, och som nu
satt med hufvudet på sned och tycktes lyssna till hvad
de sade. Då och då föll han in med ett sakta »kraak»,
och när ynglingen trött af sinnesrörelserna och färden
gick in och lade sig och gubben satt kvar utanför i
kvällsskymningen, hade kråkparet längesedan kommit
hem och slagit sig till rö invid boet, och Pelle satt kvar
på räcket med hufvudet under den färdiga vingen.
»De ä’ allt underliga fåglar, de där,» sade gamle
Kråk-Matts för sig själf; »så tysta och lugna, di’ ä’ nu,
och så säkert di’ hade varsel om att någe’ hade händt!
Måtte jag bara få lefva så pass länge, så jag får höra
någe’ godt om pojken därinne! Det kraxet ska jag nog
lära mig känna igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
