Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukspatronen begifvit sig af upp till Stockholm med sin dotter.
Hon skulle tillbringa ännu ett år i pensionen, för att hinna
glömma sin dåraktiga kärlek. Underrättelsen slog ned som
en blixt framför mig! Utan att tänka på annat än min
galna böjelse, utan att taga i betraktande att mina
tillgångar voro få eller inga — att jag lemnade en god
kondition och ett lugnt hem — beslöt jag att ögonblickligen
skynda efter till hufvudstaden. Din far försökte, som du
vet, både löften och hotelser — han var vred och ledsen
om hvartannat — du gret och bad mig med ungdomens
hela värma att stanna — men förgäfves! Jag hade lika
gerna kunnat befalla min själ att lemna mig som min kropp
att stanna qvar. Du minns att jag reste redan tvenne
dagar efter sedan första frågan derom var väckt? Minns
du det?“
“Ja, mer än väl! Du nästan rymde ifrån oss!“
“Jaja, det var inte långt ifrån! Tre dagar derefter
gjorde jag mitt inträde i Stockholm! Ha ha ha! hade någon
kunnat säga mig, den dag då jag full af lefnadslust och
förhoppningar rullade in genom en af dess tullportar —
att jag en dag skulle springa kring dess gator som ett
åtlöje för alla — så hade jag inte trott det! Resans
omvexlande bestyr och behag hade bortfläktat töcknen från
mitt sinne ... jag drömde om det skönaste återseende i
min tillbedda Amelies armar, — jag bygde skyhöga luftslott
om rykte och ära, rikedom och sällhet. Och hon,
hon var den medelpunkt kring hvilken alla mina tankar
vände sig som kometerna kring sin sol.“
“Nå, och du återsåg henne väl snart?“
“Nej, tyvärr! icke snart! — många af illusionerna hade
ramlat, innan den dagen kom! Efter mångfaldiga ansträngningar
hade det ändtligen lyckats mig att blifva antagen
som vikarierande lärare i den utskrikna pension, der Amelie
vistades. Men det var som ett ondt öde förföljt mig. Några
dagar efter sedan jag i pensionen gifvit min första lektion,
— och med ett förstulet, men ljuft smålöje blifvit belönad
för mina ansträngningar att åter kunna närma mig henne,
skyndade brukspatronen, söm antingen fatt några misstankar
om saken, eller också var orolig öfver sin dotters
helsotillstånd — ty hön såg tynande och matt ut — att
taga henne med sig till en badort på vestra kusten, och
hon var således ännu mera aflägsnad ifrån mig än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
