- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
30

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 6. - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och Emil läste följande ord, nästan utplånade och
betäckta med fläckar:

“Din i döden! Amelie.“

“Din i döden!“ upprepade språkläraren med ett gällt
skratt, snarare likt en snyftning, “låter det inte vackert?
Ja, om hon hade dött utaf smärta sedan hon skrifvit det,
eller om jag hade fått kasta mig i ån för att dränka min
kärlek i dess källa — då hade dessa ord kunnat blifva
en sanning! nu voro de, som allt annat här i verlden —
en lögn!“

*

7.



“Nu förgingo några dagar,“ fortsatte språkläraren efter
en stund, hvarunder han tycktes göra allvarliga ansträngningar
att uppfriska sitt minne, “under hvilka jag var som
döfvad af det plötsliga och våldsamma slag, som drabbat
min kärlek och mina förhoppningar. Jag smög mig tidigt
om morgnarne och sent om qvällarne fram till bruket för
att söka uppsnappa en blick eller åtminstone en skymt af
den älskade; men förgäfves. Jag tror visst att jag började
bli tokig redan vid denna tidpunkt, ty jag påminner mig
bestämdt att jag många gånger under min läsning med dig
fann mitt hufvud så tomt, att den minsta lilla tanke dånade
deri, som då man ropar i en tom tunna. Allt mitt lif, alla
mina krafter hade koncentrerat sig i mitt hjerta, — och det
var derföre att förutse, att hjeman skulle komma i olag,
om de häftigt komme att rusa dit uppåt igen.

“Hör på, Emil,“ utbrast han plötsligt, sedan han åter
funderat en stund, “minns du den der morgonen då jag
omtalade för dig att jag måste lemna dig för att resa till
Stockholm?“

“Om jag minns den? Både min far och jag voro ju
bestörta öfver detta hastiga beslut, hvars orsak vi inte
kunde utgrunda.“

“Orsaken var den att en vacker morgon träffade jag
i bruksparken den lilla kammarjungfrun, som med rödgråtna
ögon underrättade mig om att qvällen förut hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free