- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
39

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Kom igen!”


1.



Det var stor supé med bal hos grosshandlaren, konsuln
och riddaren Habemann, det vill säga: en af de fyra sådana,
som han och hans fru gemenligen brukade gifva under
säsongen.

I den stora och lysande våningen vid Drottninggatan
gick det på sådana aftnar riktigt omåttligt elegant till.
Der trängdes uniformer och svarta frackar om hvarandra,
och hela stjernkartor af alla färger och fasoner blixtrade
mot ljuskronorna. Ty konsuln — som han helst kallade sig
— visste att lefva och låta lefva.

Konsul Habemann var tysk till börden. Han hade kommit
från Hamburg för en tjugufem år sedan, och hade då
nästan mindre än intet. De funnos, som voro elaka nog
att påstå det herr grosshandlaren, konsuln och riddaren,
likasom många andra af hans landsmän, kommit hit i temligen
nära förhållande till ett positif och en markatta; —
men menniskorna äro ju alltid så elaka, och man bör aldrig
tro mera än hälften af hvad de säga.

Så mycket är säkert att de finnas, som bestämdt säga
sig hafva sett honom såsom förevisare af en kosmorama,
och ännu några andra påstå sig mycket väl kunna minnas
de tider, då han hade ett litet blygsamt och hemlighetsfullt
lånekontor på Tyska prestgatan, - der de utlånade summorna
visserligen voro små, men deremot — troligen för
jemnvigtens skull — räntorna så mycket större.

Huru det nu måtte varit med dessa och äfven
åtskilliga andra föregåenden, det säkra är att numera — det
vill säga 1862, då vår lilla historia spelar, — var
grosshandlaren, konsuln och riddaren en mycket ansedd och aktad
man och att de, som högljuddast pratade om det förflutna,
vore de, som djupast bugade sig för det närvarande. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free