Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åren gingo och -‘gubben i bergsbygden“
blcf allt
mera lutande och grå; men fastän kroppen blef bräckligare,
så glänste själen upp i föryngrad gestalt, och alla som sågo
den gamle, sade:
[–‘Det-]
{+■‘Det+} är för märkvärdigt med gubben Kjellson! Han
ser yngre ut för hvar dag,
och ändå syns det att han går
på grafvens brädd. Men det är skada att
han inte vandrar
till Hamburg mera, för nu kan en inte ställa sin klocka
efter honom som iorr!“
Och så var det äfven. Hamburgerfardema hade
upphört. .1 stället kom nu den gamle f. d. handlanden från
gubbhuset hem två gånger i veckan, och då drucko
gub-barne sin toddy och dunkade ett par partier bräde med
sitt lilla tillhörande gräl; — ty det var motion både för [-armarne-]
{+armarhe+} och lungorna, menade “gubben i bergsbygden“.
På det sättet hade tio år förgått sedan den för
“gubben i bergsbygden“ minnesvärda qvällen, då tjufven hade
i hans hus qvarlemnat det barn som skulle blifva den
bestulnes ålderdomströst och fröjd. Anna hade nu fyllt
aderton år och var en vacker, ståtlig och snäll flicka, som
med barnslig ömhet pysslade om den gamle, och sökte att
med aldrig h vilande omsorg och ömhet betala honom för
hans faderliga omvårdnad.
Madam Lona hade
längesen gått till sina fäder, och
Kajsa likaså — och nu behöfdes de icke heller, ty Anna [-uppfylde-]
{+uppiylde+} bådas plats hos gubben, och han beklagade sig
icke öfver bytet.
Den ende, utom den gamle mannen från gubbhuset,
som helsade på hos “gubben i bergsbygden“ var dennes
brorson, en ung, hygglig handtverkare i trakten, och
mellan honom och Anna uppstod snart ett vänligt förhållande,
som de båda gubbarne icke sågo ogema, och som inom
kort utvecklade sig till en varm och trofast kärlek.
[-“Hm!“-]
{+“Hrn!“+} sade “gubben i bergsbygden“ en qväll till sin
gamle vän vid brädspelsbordet, i det han förstulet tittade
ut i yttre rummet, der de båda unga förtroligt hviskade
vid hvarandm; “hvad säger du, bror? Sex ess! Om vi
skulle dricka de ungas förlofningsskål i qväll, innan toddyn
blir slut?“
“Ja, hvarför inte? Trallor all! De passa så bra för
hvarandra!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
