Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 2. - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och medan Karin var ensam derncre i kabyssen, var
det icke utan att hon smått tänkte på hur bra det skulle
kunna bli demere, om hon och Petter blefve ett par, och
hur snyggt och städadt hon skulle hålla det, och att då
skulle den otäcka Zachris bli öfverflödig, för nog kunde
hon både sköta focken och stå till rors med om det
behöf-des. Det värsta var när man skulle ro eller staka sig
fram; men det fick väl också gå, och en skärgårdstös
krusar icke för så litet.
Efter en stund kommo Petter och Anders ned, och
man drack nu en rykande varm kopp kaffe och pratade
hit och dit. Sedan Petter och Anders ur fader Lars’
romrn-butelj tagit sig en liten smula så kallad “skeppargrädde“
till kaffet, tittade Anders upp på däck ett tag, och åter
nedkommen sade han:
“Naj, Kari, nu få vi allt ge oss åf om vi ska’ komma
hem te natta, för det sätter te och blåsa riktigt oskapligt
derate, och vi ha nu rakt stick i stäf hela vägen.“
“Ni kan gerna binda efter hos mig,“ sade Petter, “så
slipper ni kånka och ro. Fast en får kryssa sig hem, —
så går det i alla fall fortare!“
“Ja det var rasande så bra!“ menade Anders förnöjd.
Och “liten Karin“ då? Ja hvad skulle hon göra när
karlarne hade sagt ja? Hon fann sig i sitt öde, och teg och
samtyckte, som bonden på riksdagen. Och sedan man väl
fått tag i den halfdruckne Zachris som stufvades ned i
kabyssen, sattes Karins och Anders’ farkost i släp efter
Ida, och det bar af utåt norra Vaxholmsfjärden med
sjungande fart, och Petter tyckte sig lycklig som en kung der
han stod vid rodret och såg ömsom på liten Karins
rosenröda kinder och svällande läppar, önskande inom sig att
äfven dervidlag en vacker dag blifva herre på skutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
