- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
90

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längre tå lia Karin ombord; men Anders, som skulle sköta [-locken,-]
{+focken,+} ville också ha sitt ord med i laget, och tyckte att
det bästa vore att fara igenom Sticksund, så komme man
direkt ut på Trälhafvet, ginaste vägen. Karin för sin del
sade icke heller nu någonting; hon stod endast helt lycklig
vid sidan af Petter, som med kraftig hand höll rodret på
sin skuta.

Samtalet gick
för öfrigt trögt nog. Skärgårdsbon är
i allmänhet just icke talträngd, och allra minst när han
kryssar i motvind, och när det finns grund i farvattnet.
Och hvar och en som farit den nu omtalade vägen, vet
också mycket väl, att i Sticksund finns ett sådant som
förorsakar storbåtarne mycket hufvudbry, och som de mer
än en gång stanna på för timmar eller dagar till och med. [-Alen-]
{+Men+} som våra
skutskeppare äro ett djerft och säkert folk,
så är det också ett nöje att se huru de ibland komma med
strykande fart igenom det trånga sundet och segla så nära
de farliga stenarne att de skulle kunna fatta tag i dem,
och likväl gå klara i den smala rännan mellan grundet
och land. Så hade Petter också mången gång gjort, och
lycldigt hade det gått; men då hade han stått ensam vid
rodret och bara haft den skelögde Zachris att se på.

Ku var det annorlunda. Bredvid honom stod “liten
Karin“, med sin ena hand förläget fingrande på det randiga
förklädet, och med den andra sluten i hans. Hon höll
ögonen nedslagna, men Petter tyckte nästan att blicken
sken igenom de nedfälda ögonlocken, så klar lyste den,
och hvem kan förtänka honom att han blcf solblind,
stackars gosse!

Och det var en ganska vigtig fråga å bane.

Fe i ter hade nämligen nyss förut frågat liten Karin
0111 hon riktigt ville bli hans, fast både far och många
andra lade sig deremot, och om hon då ville vänta och
vara honom trofast, om det också skulle dröja några år —
och det var på svaret på den frågan som han nu väntade.

Under tiden hade han kommit in i det. farliga sundet,
och han hade just nyss vändt för att göra sitt sista slag
förbi grundet och ut på den rymliga fjärden. Vinden tog
i friskt och skutan lade till i vändningen, så att Karin,
så sjövan hon än var, hisnade till litet och var nära
att falla omkull, hvilket likväl hindrades af Petter, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free